(vi.sualize.us/)

Då var 1:a advent redan avklarad, och december är snart här. Nu går det fort till jul. Fast denna veckan kommer inte att gå så mycket i julens tecken utan mer i sorgens.

Begravning på fredag och det känns att den kryper nämre. Det som man har kunnat skjuta undan lite innan börjar tränga sig på igen. Göra sig påmind och man måste än en gång ställa sig frågan om det verkligen är sant. För jag tror fortfarande inte på det, utan väntar hela tiden på att någon ska komma och säga att det inte är så. Det blev något fel, han är inte alls borta, utan han finns här hos oss. Därför bävar jag för fredag. Då finns det ingen återvändo. Då är det definitivt att det är sant. Det är så. Han har tagits ifrån oss, och nu får vi leva med det. Hans familj måste lära sig att leva utan sin pappa och man. Hans mamma måste acceptera att hon har överlevt sin son. Vi måste alla gå vidare och skapa oss något nytt.

Det som håller oss uppe och hjälper oss att gå vidare är tanken på att han har det bra nu. Han har kära omkring sig där han finns nu. Han har sin pappa och han har sin lilla flicka. Han är inte ensam. Vart han än befinner sig så är han inte ensam. Vetskapen om detta gör att vi kan somna på kvällarna. Vi vet att någon tar hand om honom och att han har någon att ta hand om. För det är väl det allt handlar om?

 

Laura

30 november 2009 11:26

Såå sorgligt att läsa vad ni går igenom... o att ha en beggravning inom en när framtid av en nära vän eller släkting måste va jobbigt:-( Vet knappt vad jag ska skriva till dig, såå svårt.
Men tror att du o din släkt efter begravningen varit sakta börjar men säkert börjar kunna leva igen o känna mer o mer äkta glädje igen.
Kan tänka mig att de just nu ibland kan kännas som man spelar en roll i en teater, så brukar jag känna. Man skrattar men de känns inte på rikigt, man leker o busar me barnen men de känns ändå inte bra inombords.
Men som jag skrev, du kommer så småningom känna att de är på riktigt igen...
När såna här saker händer, en närstående går bort för tidigt är de som om nån sparkar undan fötterna på en o iallafall är jag sån att jag plötsligt inser att ingenting är en självklarhet, livet kan ändras på en sekund. Jobbigt för man blir lätt galen av oro för dom man älskar mest, samtidigt som det är en påminnelse om att man ska vara rädd om o uppskatta de fina man har... släkt o vänner o sina fina barn...
kramar till dig, Lisa

 

Rebecca

30 november 2009 11:46

Usch, här sitter jag och gråter. Jag tänker verkligen på er!! Det är så hemskt att något sånt här ska behöva hända. Massor av kramar till er!!

 

Lisa

30 november 2009 13:30

Tack, snälla söta ni. Livet går vidare, så är det ju. Och det är lättare för oss som inte påminns om att han är borta varenda dag. Värre för fru och barn som lever i det.

Och precis som du, Laura, skriver så blir man smärtsamt medveten om att livet kan förändras blixtsnabbt. Här går man och tror att allt är så bra och att man har det så bra, men det kan ändras direkt. Man blir nästan lite bitter och undrar när det ska hända vår lilla familj något.

Men man får ju inte tänka så. Man får ta vara på det fina man har istället.

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tror egentligen inte sådär mycket på horoskop men fastnade av någon anledning vid att läsa just detta ikväll. Hittade ett som beskriver barn som är födda i Fiskarnas tecken. Det stämmer verkligen så bra med Stora som är född i detta tecken, hon fyl...

Tiden räcker inte till för så mycket mer än jobb och barn för tillfället. Veckorna går i en rasande fart och helgerna är uppbokade. Idag fick vi lite oplanerad tid över då Liten vaknade med feber. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle hälsa på min k...

Har varit osynlig här sedan jag började jobba. Shit alltså vad jag har varit trött denna veckan. Jag fattar inte hur man ska fixa allt med jobb, dagis, barn och träning. Men jag antar att man kommer in i det med. Det gjorde vi ju förra året. Men det ...

Har fastnat löjligt mycket för denna låten.     För vi har varann För vi har varann och det finns dem som säger att då e det sant och det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan för vi har varann ...

Då är det dags för mig att byta ut långa, härliga sovmorgonar till tidiga, kalla morgonar. Mysiga barn framför morgon TV till trötta barn som inte alls vill upp. Slöa och mysiga dagar med barnen till intensiva, långa dagar på jobbet. Det är dags för ...