(vi.sualize.us/)

Då var 1:a advent redan avklarad, och december är snart här. Nu går det fort till jul. Fast denna veckan kommer inte att gå så mycket i julens tecken utan mer i sorgens.

Begravning på fredag och det känns att den kryper nämre. Det som man har kunnat skjuta undan lite innan börjar tränga sig på igen. Göra sig påmind och man måste än en gång ställa sig frågan om det verkligen är sant. För jag tror fortfarande inte på det, utan väntar hela tiden på att någon ska komma och säga att det inte är så. Det blev något fel, han är inte alls borta, utan han finns här hos oss. Därför bävar jag för fredag. Då finns det ingen återvändo. Då är det definitivt att det är sant. Det är så. Han har tagits ifrån oss, och nu får vi leva med det. Hans familj måste lära sig att leva utan sin pappa och man. Hans mamma måste acceptera att hon har överlevt sin son. Vi måste alla gå vidare och skapa oss något nytt.

Det som håller oss uppe och hjälper oss att gå vidare är tanken på att han har det bra nu. Han har kära omkring sig där han finns nu. Han har sin pappa och han har sin lilla flicka. Han är inte ensam. Vart han än befinner sig så är han inte ensam. Vetskapen om detta gör att vi kan somna på kvällarna. Vi vet att någon tar hand om honom och att han har någon att ta hand om. För det är väl det allt handlar om?

Bara jag och barnen som är vakna, mannen får sova lite till. Han var iväg med herrklubben hela dagen/kvälllen igår så det kan han vara värd.

Övriga familjen spenderade eftermiddagen hos mormor och morfar. Blev lite ompysslade och barnen badade badkar. Drömmen för dom, vi har ju bara dusch eller balja.

På kvällen kom vännen med dotter. Vi hade en jättemysig kväll, barnen lekte jättebra och vi pratade mycket. Avslutade med en riktig tjejfilm.

Idag är det middag hos svärföräldrarna som gäller. Mannens syster är hemma från Stockholm så det ska bli roligt att prata lite med henne.

Nuär det frukost som gäller, sen kanske det kan hinnas med lite pepparkaksbak innan det är dags att åka iväg.

Jag har en variant som jag brukar göra som är både lättare och godare att göra än vanliga traditionella pepparkakor. När jag gör degen häller jag i lite mandelflarn i sen fryser jag in den. Sen är det bara att ta fram degen och hyvla av skivor med en osthyvel. Det går fort och dom blir sådär perfekt tunna. Gör man inte hela degen är det bara att frysa in igen och ta fram till ett annat tillfälle.

Men självklart ska det bakas riktiga pepparkakor med, med barnen. Men det får bli en annan dag.

Ikväll blir det mys hemma. Första ljuset ska tändas och första klappen ska öppnas. Idag får de ett paket tillsammans med Pettson & Findus filmen "Glömligheter".

Liten sover och jag har plockat undan efter middagen. Nu ska jag krypa upp i soffan, bredvid Stora som tittar på Dora, och läsa senaste numret av mama.

(Petrified in Pink)

I år har jag bestämt mig för att det får bli julkort från Petrified in Pink. Så otroligt fina kort, med många olika motiv att välja mellan. Det jag gillar är att man kan ha med flera olika kort, så att man nödvändigtvis inte måste fånga den där perfekta bilden på båda flickorna samtidigt. Har så smått börjat inse att det kan vara en omöjlighet. Så detta siktar vi nog på i år.

Nu ska här sättas upp julstjärnor. Tyvärr får jag inte hänga upp denna fina stjärnan, Fling från Rum21. Det finns inte utrymme för en arbetslös stackare att lägga tusen kronor på en julstjärna, tyvärr. Men nästa år....... 

Jag tycker, by far, att det är den finaste stjärnan jag sett. Den hade gärna fått pryda både köksfönstret och kontorsfönstret. Hade varit riktigt nice.

Nu har jag löst mitt problem. Har bestämt mig för att köra en light-version av adventskalender. (Lovar mig själv att göra en RIKTIG nästa jul, okej)

Jag ska köpa 4 paket var till dom som dom får öppna varje advent när vi tänder ljuset i adventljusstaken. Tror det kan bli bra. Har redan två bra grejer hemma som jag kan ge till Stora. En Petsson och Findus film som jag köpte av kusinens jultidningar och en Nicke Nyfiken bok som jag köpt från en bokklubb. Bara två saker kvar till henne och sen några grejer till Liten med. Så var det fixat.

Nu ska här skrivas räkningar, sen får vi se vad det blir över till julklappar!!!! 

Fick ett tips på hur man kan göra en adventskalender av vännen med bloggen Mitt liv i en liten stad . Hon hade hittat bilden, och tipset på MarthaStewart.com Gulligt med sockorna så, nu måste jag bara hitta så fina, matchande sockor i barnens lådor.....hmmm

Och problemet om 48 småpaket kvarstår. Dagarna bara går och jag lyckas inte ta mig in till stan för att handla. Ska jag ta tag i detta eller ska jag ge upp?

Vill ju att dem ska få en liten kalender.

Har man väl börjat med Facebook kan man inte sluta. Jag skulle aldrig gjort det, jag visste det, jag visste hur det skulle bli. Höll mig ifrån det länge, länge. Trots att alla tjatade. Men nopp sa jag, jag hinner inte. Men nu är jag med och jag är fast.

Tykcer det är så kul att hitta vänner man inte sett på år och dar. Kunna hålla kontakten på ett så lätt och smidigt sätt. Så rätt bra är det ändå.