Ni undrar kanske vart jag har tagit vägen? Eller gör ni inte det. How ever!

Vi hade en toppen mysig/romantisk/avkopplande/rolig helg i malmö, mycket shopping och mycket uteservering blev det. Ni ska få se bilder framöver, har inte hunnit fixa ihop något.

Anledningen till att jag inte skrivit här är att jag haft annat att tänka på. Fick ett tråkigt samtal om min mormor när vi kom hem, hon är sjuk. Och det är ju aldrig bra när gamla människor blir sjuka. Så jag lägger hela mitt hjärta där för tillfället.

Men ni ska få en riktigt uppdatering av allt, var så säkra.

Nu ska vi till kompisar och spendera dagen i det härliga vädret.

Sitter och väntar på att Liten ska somna så att jag kan hoppa in i duschen, just nu ligger hon och pratar. Mannen är hos syster min och hjälper henne med datorn. Stora ligger i soffan och myser, ville va uppe lite till, och var gör väl det. Men Liten är minsann envis idag, var det igår med, annars brukar hon slockna så fort man lägger henne på kudden.

Har varit hos doktorn med henne idag. Hennes fruktansvärda hosta som inte vill gå över. Hon har haft den sen hon var sjuk, den är hemsk på natten. Hon hostar så hon klöks och nästan inte kan andas. Men doktorn sa att det var en rest från sjukdomen hon hade, så den ska försvinna. Fick dock en hostmedicin som ska vidga luftrören på henne. Hoppas hon kan sova lite bättre på nätterna nu. Jag håller på att bli tokig.

Sen har vi haft playdate. Både jag, Liten och Stora. Lekt och ätit våfflor och pratat. En jättemysig dag med jättemysiga vänner helt enkelt.

Imorgon är det dags för träff med föräldragruppen. Denna gången är det grannen på andra sidan berget som ska ha det så det är närma och bra för vår del.

Nu kanske hon sover......

Haft en härlig, lugn och skön dag.

Varit ute och lekt med tjejerna. Grannen kom över på fika och prat. Inte dåligt att ha en sån fin flicka som granne, perfekt att bara springa över gatan om man vill vara social. Hennes lilla son och Liten lekte vid sandlådan, stora med såklart.

Nu är det sängen för min del, ikväll blir det att avnjuta en god bok.

Min lilla skrutta får tänder samtidigt som hon börjar lära sig att gå. Två tänder tittar fram nu, en uppe och en nere.

Gör ni som jag och läser vimmelmammans blogg? Bloggen om den hennes sjukdom, den sjukdom hon kallar för skitsjukdomen. Man får lite perspektiv på sitt liv när man läser den.

Hon skrev ett inlägg så fint om vad som händer med sin man och sitt barn om hon inte vinner kampen: (utdrag ur hennes blogg följer)

Jag är på väg in till stan för att luncha med Shatilla. Behöver ett avbrott i min tankekedja. Den mal på rätt bra nu så här dagen innan BESKEDET. Jag funderar mycket på dessa två på bilden. Vad blir det av dem om jag inte fixar detta? Jag vill så gärna att Lennox ska få¨växa upp i denna villaidyll med skogen runt hörnet. Att han ska få gå kvar på sin förskola och sedan börja sexårsverksamheten med sina kompisar. Att han ska ha en bra kontakt med sin mormor och morfar och mina syskon och hälsa på dem ofta. Jag vill att han ska ha en varm vinteroverall och lätta kängor och att han ska få bodylotion efter varje dusch, han är så torr. Och ad-dropparna. Inte glömma ad-dropparna som mörka barn ska ha i fem år.

Och att Micaela, Sussi, Tessan, Malin, Silla, Syrran, Shatilla, Anneli, Mia, dagisfröknar, Åsa, Charlotte, Christina, Anna, Maria, Johanna, Annlo och alla andra av mina väninnor blir som små extramammor. En famn att krypa upp i. En extra smekning på hans hårda lockar och någon som berättar vem hans mamma var. Vad hon tyckte om och hur mycket hon älskade livet.

Threst då? Han kommer givetvis att träffa en ny kvinna. Det vill jag verkligen men han måste ha ett krav och det är att hon älskar Lennox. Det kanske inte är så självklart alla gånger som "bonusmamma". Och så måste de prata om mig. Ofta och i alla möjliga sammanhang. Visa bilder. Barn minns lättare då. Och kanske han kan få ett halvsyskon om Threst lyckats charma trosorna av något ungt villebråd. Det skulle vara bra för Lennox men det viktigaste är att han aldrig, aldrig får glömma sin mamma. Bisarra tankar? Javisst men ack så relevanta. Ännu har inte livets elfte timma klämtat. För ännu doftar kärlek och hoppet blir till tro. För hur tar man farväl av det finaste man har? Hur förbereder man sig i sitt mammahjärta på det mest otänkbara som som finns.?Jag vet inte. Jag kan bara nosa på den känslan och inlägget blev nog en aning grumligt. Tangenterna blir suddiga och kanske, kanske kan det bero på tårarna, som jag inte kan hålla tillbaka, flödar fritt

Tänk att man som mamma ska behöva tänka på vad som kommer hända med sitt barn när man inte finns där med. Om man försvinner när barnet är litet,  inte är mer än 3 år. Så ska man inte behöva tänka, men det finns dem som måste.

Tacka din lyckliga stjärna över att det inte är du.

Jag gillar verkligen fredrik och filip i vanliga fall men deras senaste satsning "Söndagsparty" var fan ingen höjdare.

Men det säger jag godnatt, och går och lägger mig tillsammans med min man.

Liten tog precis sina första steg, två små små steg, men ändå två steg!!!

Mitt första projekt med dekorplast, ordet bedroom som jag har satt i just sovrummet :) Blev det snyggt? Sovrummet i sig är inget att hurra för, alldeles för vitt för min smak. Gillar vitt men inte så mycket i ett sovrum. Har både vita väggar och en hel rad med vita garderober, fräscht men mysighetsfaktor noll. Sovrummet prioriteras inte förräns liten har flyttat ut.

Nästa projekt med dekorplast är ett ord som ska in i Storas rum. Håller på som bäst med att klippa och fixa. Visar sen.