Gör ni som jag och läser vimmelmammans blogg? Bloggen om den hennes sjukdom, den sjukdom hon kallar för skitsjukdomen. Man får lite perspektiv på sitt liv när man läser den.

Hon skrev ett inlägg så fint om vad som händer med sin man och sitt barn om hon inte vinner kampen: (utdrag ur hennes blogg följer)

Jag är på väg in till stan för att luncha med Shatilla. Behöver ett avbrott i min tankekedja. Den mal på rätt bra nu så här dagen innan BESKEDET. Jag funderar mycket på dessa två på bilden. Vad blir det av dem om jag inte fixar detta? Jag vill så gärna att Lennox ska få¨växa upp i denna villaidyll med skogen runt hörnet. Att han ska få gå kvar på sin förskola och sedan börja sexårsverksamheten med sina kompisar. Att han ska ha en bra kontakt med sin mormor och morfar och mina syskon och hälsa på dem ofta. Jag vill att han ska ha en varm vinteroverall och lätta kängor och att han ska få bodylotion efter varje dusch, han är så torr. Och ad-dropparna. Inte glömma ad-dropparna som mörka barn ska ha i fem år.

Och att Micaela, Sussi, Tessan, Malin, Silla, Syrran, Shatilla, Anneli, Mia, dagisfröknar, Åsa, Charlotte, Christina, Anna, Maria, Johanna, Annlo och alla andra av mina väninnor blir som små extramammor. En famn att krypa upp i. En extra smekning på hans hårda lockar och någon som berättar vem hans mamma var. Vad hon tyckte om och hur mycket hon älskade livet.

Threst då? Han kommer givetvis att träffa en ny kvinna. Det vill jag verkligen men han måste ha ett krav och det är att hon älskar Lennox. Det kanske inte är så självklart alla gånger som "bonusmamma". Och så måste de prata om mig. Ofta och i alla möjliga sammanhang. Visa bilder. Barn minns lättare då. Och kanske han kan få ett halvsyskon om Threst lyckats charma trosorna av något ungt villebråd. Det skulle vara bra för Lennox men det viktigaste är att han aldrig, aldrig får glömma sin mamma. Bisarra tankar? Javisst men ack så relevanta. Ännu har inte livets elfte timma klämtat. För ännu doftar kärlek och hoppet blir till tro. För hur tar man farväl av det finaste man har? Hur förbereder man sig i sitt mammahjärta på det mest otänkbara som som finns.?Jag vet inte. Jag kan bara nosa på den känslan och inlägget blev nog en aning grumligt. Tangenterna blir suddiga och kanske, kanske kan det bero på tårarna, som jag inte kan hålla tillbaka, flödar fritt

Tänk att man som mamma ska behöva tänka på vad som kommer hända med sitt barn när man inte finns där med. Om man försvinner när barnet är litet,  inte är mer än 3 år. Så ska man inte behöva tänka, men det finns dem som måste.

Tacka din lyckliga stjärna över att det inte är du.

 

Rebecca

20 april 2009 16:43

Aj, va ont det gör i mitt mammahjärta. Det ska inte få vara sådär :(

 

maleena

20 april 2009 20:53

Hehe =)
Jag är från Mörrum från början, men jag känner igen dig, vet inte från vart dock.

Kraam

http://maleena.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tror egentligen inte sådär mycket på horoskop men fastnade av någon anledning vid att läsa just detta ikväll. Hittade ett som beskriver barn som är födda i Fiskarnas tecken. Det stämmer verkligen så bra med Stora som är född i detta tecken, hon fyl...

Tiden räcker inte till för så mycket mer än jobb och barn för tillfället. Veckorna går i en rasande fart och helgerna är uppbokade. Idag fick vi lite oplanerad tid över då Liten vaknade med feber. Vi hade nämligen bestämt att vi skulle hälsa på min k...

Har varit osynlig här sedan jag började jobba. Shit alltså vad jag har varit trött denna veckan. Jag fattar inte hur man ska fixa allt med jobb, dagis, barn och träning. Men jag antar att man kommer in i det med. Det gjorde vi ju förra året. Men det ...

Har fastnat löjligt mycket för denna låten.     För vi har varann För vi har varann och det finns dem som säger att då e det sant och det finns ingenting, det finns ingenting vi inte kan för vi har varann ...

Då är det dags för mig att byta ut långa, härliga sovmorgonar till tidiga, kalla morgonar. Mysiga barn framför morgon TV till trötta barn som inte alls vill upp. Slöa och mysiga dagar med barnen till intensiva, långa dagar på jobbet. Det är dags för ...