Haft en härlig, lugn och skön dag.

Varit ute och lekt med tjejerna. Grannen kom över på fika och prat. Inte dåligt att ha en sån fin flicka som granne, perfekt att bara springa över gatan om man vill vara social. Hennes lilla son och Liten lekte vid sandlådan, stora med såklart.

Nu är det sängen för min del, ikväll blir det att avnjuta en god bok.

Min lilla skrutta får tänder samtidigt som hon börjar lära sig att gå. Två tänder tittar fram nu, en uppe och en nere.

Gör ni som jag och läser vimmelmammans blogg? Bloggen om den hennes sjukdom, den sjukdom hon kallar för skitsjukdomen. Man får lite perspektiv på sitt liv när man läser den.

Hon skrev ett inlägg så fint om vad som händer med sin man och sitt barn om hon inte vinner kampen: (utdrag ur hennes blogg följer)

Jag är på väg in till stan för att luncha med Shatilla. Behöver ett avbrott i min tankekedja. Den mal på rätt bra nu så här dagen innan BESKEDET. Jag funderar mycket på dessa två på bilden. Vad blir det av dem om jag inte fixar detta? Jag vill så gärna att Lennox ska få¨växa upp i denna villaidyll med skogen runt hörnet. Att han ska få gå kvar på sin förskola och sedan börja sexårsverksamheten med sina kompisar. Att han ska ha en bra kontakt med sin mormor och morfar och mina syskon och hälsa på dem ofta. Jag vill att han ska ha en varm vinteroverall och lätta kängor och att han ska få bodylotion efter varje dusch, han är så torr. Och ad-dropparna. Inte glömma ad-dropparna som mörka barn ska ha i fem år.

Och att Micaela, Sussi, Tessan, Malin, Silla, Syrran, Shatilla, Anneli, Mia, dagisfröknar, Åsa, Charlotte, Christina, Anna, Maria, Johanna, Annlo och alla andra av mina väninnor blir som små extramammor. En famn att krypa upp i. En extra smekning på hans hårda lockar och någon som berättar vem hans mamma var. Vad hon tyckte om och hur mycket hon älskade livet.

Threst då? Han kommer givetvis att träffa en ny kvinna. Det vill jag verkligen men han måste ha ett krav och det är att hon älskar Lennox. Det kanske inte är så självklart alla gånger som "bonusmamma". Och så måste de prata om mig. Ofta och i alla möjliga sammanhang. Visa bilder. Barn minns lättare då. Och kanske han kan få ett halvsyskon om Threst lyckats charma trosorna av något ungt villebråd. Det skulle vara bra för Lennox men det viktigaste är att han aldrig, aldrig får glömma sin mamma. Bisarra tankar? Javisst men ack så relevanta. Ännu har inte livets elfte timma klämtat. För ännu doftar kärlek och hoppet blir till tro. För hur tar man farväl av det finaste man har? Hur förbereder man sig i sitt mammahjärta på det mest otänkbara som som finns.?Jag vet inte. Jag kan bara nosa på den känslan och inlägget blev nog en aning grumligt. Tangenterna blir suddiga och kanske, kanske kan det bero på tårarna, som jag inte kan hålla tillbaka, flödar fritt

Tänk att man som mamma ska behöva tänka på vad som kommer hända med sitt barn när man inte finns där med. Om man försvinner när barnet är litet,  inte är mer än 3 år. Så ska man inte behöva tänka, men det finns dem som måste.

Tacka din lyckliga stjärna över att det inte är du.