Idag har jag än en gång lärt mig att livet inte alltid blir som man har tänkt sig. Man vet aldrig vad som väntar en runt nästa hörn. Därför är det så förbannat viktigt att ta till vara på varje stund, varje minut man får med sina nära och kära.

För livet är allt bra orättvist. En del drabbas av allt medans andra kan gå genom livet utan några stora hinder. Varför är det så? Vad är det som gör att vissa straffas så hårt? I mina mörka stunder har jag väldigt svårt att se att vi (i vår familj) skulle kunna gå helskinnade genom livet. Att vi ska få leva många, långa , friska år hela familjen. Varför skulle vi få komma undan? Vi är ju inte bättre än någon annan och andra drabbas ju, alltså borde vi med.

Jag vet att man inte kan gå runt och tänka så, då blir man så smått galen. Och jag tänker inte så ofta, men ibland poppar tankarna upp. Särskilt när något fruktansvärt inträffar. Då får jag ångest.

Men det bästa vi kan göra är att leva i nuet, leva varje dag som om den vore den sista. Så att man aldrig behöver ångra sig. Fråga dig själv varje kväll om du är nöjd med dagen, om du har tagit hand om dina nära och gett dom kärlek. Mer än så kan man inte göra.

Lev fullt ut idag, nu!

Vi fick tid på Barnmottagningen, imorgon. Så äntligen ska hon kollas upp ordentligt. Och jag ska även passa på att fråga lite om svininfluensan och vaccinering. Vi måste ju ha bestämt oss till nästa vecka då det är dags för Stora att vaccinera sig. Och är det så att läkaren tror att det kan bli besvärligt för Liten om hon skulle få influesan, i och med hennes astmatiska bronkit, så vaccinerar vi oss. Annars inte. Tror jag. Usch, va svårt. Måste prata igenom allt med mannen igen.

Snart får vi besök av kompis med barn, (en kompis till Stora och en till Liten, helt perfekt)

Då ska det fikas. Jag och Stora bakade äppelmuffins häromdagen så det får det bjudas på, och så lite pepparkakor till det.

Ska gå runt och tända lite ljus nu för att få till lite mysstämning.

Just nu sitter jag och väntar på att barnmottagningen ska ringa. Kom äntligen fram och fick en telefontid 9.22 Klockan är nu 9.30 men jag vägrar tro annat än att dom ringer....snart

Under tiden jag väntar kikat jag runt på lite pysselsidor. Tänkte att jag och Stora skulle ge oss på lite Halloween-pyssel. Dessa fladdermöss och spöken ser lagom lätta ut för oss.

Det är så roligt med Stora för nu förstår hon mer. Vi har berättat att det är Halloween på lördag och vad det innebär och vad man kan hitta på, och hon har koll på det (ialla fall festbiten). Kommer med egna förslag om vad vi kan pynta med, vad hon kan klä ut sig (och Figge) till. Roligt. Tänk julen i år då!!!!

Inte för att det inte har varit helt underbart roligt och mysigt innan. Men varje ålder har sin charm och hennes charm är för tillfället alla roliga saker hon säger och sånt som hon snappar upp från oss.