Ikväll hängs det framför datorn för min del, varför? jo för att det är jävla hockey på tv och ingen desperate housewives. Trist som fan. Så vid det här laget har jag kollat runt på ALLA bloggar som jag normalt kikar in på någon gång i veckan,samt kollat på alla inredningssajter och bebissidor och annat intressant. Nu är jag riktigt trött i mina ögon. Längtar så tills vi får en övervåning med en tv-hörna som man kan smyga upp till när mannen får för sig att han ska bestämma över tv:n. Händer inte så ofta men när det väl gör det är det trist.

Dagen har varit riktigt bra. Vi var hos kompisen i fyra timmar och barnen lekte hela tiden. Inte mycket gnäll där inte. Vi fick tid till att prata och fika, mysigt. Sen var det dags för 10-månaders kontroll för Liten. Allt gick bra förutom att vi fick en remiss till ögonläkaren i karlskrona. Liten skelar tydligen en aning, och detta vill dom kolla upp. Enkelt åtgärdat med lapp som tränar upp det skelande ögat, och det är kanon att dom är uppmärksamma på det för om man inte gör något åt det nu när hon är liten så går det inte att fixa sen, tydligen.

Annars var allt bra som sagt. Men hon är inte så stor tösen min. Jämförde hennes vikt med storasysters när hon var tio månader och det skiljer två kilon på dem. Samma längd men två kilos skillnad. Det är en del på den lilla längden. Men liten är inte för liten och storasyster var absolut inte stor. Men det är verkligen som man säger, barn är olika, på alla sätt och vis.

Tisdag förmiddag, och solen lyser med sin frånvaro. Man ser att den kämpar där bakom molnen, men den får inte riktigt chansen att sticka fram. Synd. Sol är ju detsamma som energi, energi i massor.

Lördagen bjöd ju på det mest underbara vädret på länge, här snackar vi inte ens vår utan det var sommar. Ialla fall på vår baksida. Barnen lekte ute hela dagen, grävde i sandlådan, gungade, åkte rutchkana och hjälpte mamma och pappa med diverse sysslor. Det var verkligen svårt, skulle nog säga omöjligt, att motivera stora tjejen till att behålla tröjan och mössan på, det var så varmt. Men va härligt vi hade det. På kvällen var det dags för kalas, mannens lillebror fyllde 25 år. Men typiskt nog så ringde jobbet precis när vi skulle åka så mannen fick snällt bege sig dit istället för på kalas. Jag och barnen fick åka själva, men det var trevligt som alltid, god mat och dricka och trevliga människor. Blev inte så sent för Liten som aldrig brukar ha problem med att somna borta totalvägrade. Vi gick nog in i det hela med fel taktik från början. Vi brukar alltid somna henne i hennes vagn när vi är iväg men nu testade vi med deras spjälsäng, och det gick inte bra. Det märktes att hon inte var bekväm med det, så efter mycket om och men fick jag ge upp, sen provade jag med vagnen men då var det redan kört. Så hon var uppe och härjade istället. Storasyster somnade på soffan så hon fick stanna där.

I söndags var vi på Hörnsjöns plantskola. Vi ska köpa häck och sätta på framsida så vi ville ha lite tips och idéer. Tyckte nog vi blev lite klokare och hade till och med bestämt oss, men igår tog vi en runda ut till Ljungsled och då kom vi på helt andra, och mycket dyrare tankar. Skillnaden är nog ca 5000 kr, och såklart lutar det hela åt det dyrare alternativet. Men det är ju en livslång investering, som vi kommer att titta på varje dag. Så vi ska ju självklart ta det som känns bäst. Men ändå, det är mycket pengar för lite buskar.

Under tiden som jag har suttit här och skrivit har solen faktiskt letat sig igenom molnen och lyser rätt in på oss. Härligt härligt. Så nu är det dags att göra sig redo för dagen. Idag är det lek med kompis som står på schemat för flickan, och prat i massor för mamman.

Bjuder på lite bilder från helgen som gått. Dom underbart fina tulpanerna kom min man hem med till mig i fredags. Kan det vara så att han tycker att jag kämpat på bra med våra flickor när han var iväg? Tror så.

Så var det fredag igen, veckorna bara springer iväg. Denna veckan har ju varit lite speciell då jag varit själv med flickorna, men det har gått så bra. Igår kom mannen hem, äntligen. Vi var ute och lekte i det fina vädret och sen grillade vi. När barnen hade lagt sig på kvällen (rätt sent) var vi så trötta så det blev inte mycket kvalitetstid för oss. Det får vi ta igen ikväll. Huvudsaken var att barnen fick sin pappados igår, för dom hade saknat honom så mycket.

Idag blir det en lugn dag, vi har ingenting planerat. Tror att vi ska gå en runda til biblioteket opch låna lite böcker. Stora tjejen gillar det. Hon har även en liten present att hämta där, alla barn som fyller tre år får en liten bok av biblioteket.

Fick papper från kommunen om lillans dagisplacering. Usch, det närmar sig. Det vill jag inte. Tanken var att hon skulle börja skolas in den 17 augusti men mannen kommer att ha sen semester så vi flyttar fram det en vecka. Men oj sommaren kommer ju gå så snabbt och sen är det dags för lilla tjejen att bli lite större. För det blir dem verkligen när dem börjar dagis. Då börjar det verkliga livet med jobb och hämtning och lämning. Måste passa på att njuta ordentligt nu dem sista månaderna.

Vi har en underbar sommar framför oss.

Godmorgon världen!

Idag finns det inte utrymme för meningslöst gnäll, obetydliga saker som trötthet eller skrikiga barn. Idag är jag bara tacksam för att jag och mina nära och kära lever och är friska. Att jag har man och två fina friska barn.

Va nämligen inne på Hanna Graafs nya sida Bloggfamiljen och där läste jag att Sabinas kamp mot cancern var över, hon förlorade den. Sabina har bloggat om sin sjukdom på Sabinas kamp och jag har läst den med jämna mellanrum. Men den 31 mars tog det alltså slut. Hon somnade in och lämnade man och två barn efter sig. Ännu en ängel i himlen som fick avsluta sitt liv alldeles för tidigt.

Det är dessa stunder som jag börjar tänka på mitt eget liv och hur oerhört tacksam jag ska vara. Men jag tänker också på hur fruktansvärt skört livet är, och att ingen vet vad som väntar en bakom nästa hörn. Vem är det som säger att vi ska vara förskonade? Att vi ska få leva hela livet ut och vara fullt friska? Dessa tankar skrämmer mig något enormt och det är då ångesten kommer krypande. Oftast kommer det bara fram på natten, men dessa stunder känner jag av den. Min ångest över döden. Jag är så fruktanvärt rädd för den, både för min egen skull och mina nära.

Jag har detta efter min morfar. Han var fruktansvärt rädd för döden, i hela sitt liv. Och även på slutet när han låg och inväntade den. Efter att han dog satt min mormor hos honom i flera timmar för att verkligen se att han hade slutat andas, att han verkligen var borta. Det hade hon lovat honom, för han var även väldigt rädd för att bli begravd levande. Så hon satt där mitt i natten, i flera timmar och bara höll hans hand.

Jag vet att man inte ska tänka på allt hemskt som kan hända. Man kan inte leva så, man måste se det som är här och nu. Men jag kan inte hjälpa det, ibland kommer dem stunderna när jag bara får ångest. Varför skulle jag och mina ha sån tur? Varför ska vi få klara oss? Det finns ju ingen garanti för det.

Det är därför man ska leva här och nu. Ta vara på varje sekund av varje minut. Se varje liten sak för var den verkligen är. Alla vardagssaker som är så små är ju så betydelsefulla.

Fick en gång för länge sedan ett mail från en kille som gått igenom helvetet, men han var ändå så tacksam och såg livet från den ljusa sidan för han levde. Han resonerade som så att om man var trött för att man hade varit uppe hela natten med ett skrikande barn, skulle man vara tacksam för att man hade ett barn att ta hand om. Han vände alla "jobbiga" saker till positiva saker för den enda som betydde något var att man var här och att man hade sina nära och kära.

Och det är ju verkligen ett fint sätt att se det på. Här gnäller man på om trötthet och gnälliga barn. Fan, skärp till dig och va tacksam för att du har barn överhuvudtaget. Det finns många som inte har det.

Det är svårt att leva och tänka så varje dag, det är så lätt att man faller in i vardagslunken och sitt eget. Men det är tur att man med jämna mellarum påminner sig själv om vad som verkligen betyder något. För tyvärr så finns det ju ingen garanti på hur länge man ska få finnas här.

Min uppmaning idag är att fånga dagen.

Lev här och nu.

Lev som om varje dag vore den sista.

Lev och njut!

ännu en underbar vårdag. började den med en långpromenad, liten i vagnen och stora på sparkcykeln. gick ner till ån en runda och satt i solen och mös. vilket väder, hoppas det stannar. sen gick vi inom konditoriet och köpte lite godsaker med oss hem.

nu i eftermiddag har vi haft besök av min bästa barndomsvän. hon stannade länge..och som vanligt hade vi supermycket att prata om, har vi alltid. jag älskar verkligen henne, vi har varit vänner i vått och torrt sen vi var 5-6 år. även om vi inte alltid har varit på samma ställe fysiskt, har vi alltid vetat var vi har varandra. en vän för livet helt enkelt.

pratade en lång stund med mannen innan. imorgon kommer han hem och han är saknad. tycker faktiskt inte det har varit jobbigt alls, barnen har varit snälla och mitt humör har varit på topp, men saknad är han ju ändå.

han verkar att ha haft det bra, späckat schema men kul. när dem inte har varit på kurs har dom varit ute på en massa aktiviteter och middagar. det har bjudits på trerätters och mycket vin och öl. allt för att göra ett bra intryck så att "mannens företag" ska fortsätta handla av företaget i fråga. (vill inte nämna några namn)

en bild på dagens, nya klänningen på såklart. den och conversen var givna på långpromenaden idag. sköna härliga kläder som passade perfekt till vädret.

Nu släntrar min morgontrötta lilla unge upp. den stora alltså. den lilla har varit uppe sen halv åtta, rätt bra ändå.

nu får det bli en snabb frukost och sen är man ju sugen på att gå ut i det fina vårvädret. köpa lite påskliljor och plantera kanske.

är det någon som har några bra tips till hur man kan klä ut en liten flicka till påskkärring så går det bra att komma med dem. det är nämligen påskfest på dagis imorgon.

blir nog sista dagen på ett bra tag för gumman, pratade med dom idag om att ta en paus eller eventuellt säga upp platsen, dom förstod mig fullt ut. skulle prata med om det sen.