Var jag än vänder mig så hör, ser eller läser jag om barn eller föräldrar som är sjuka, döende eller döda. Varför är det så? Är det något som jag tar till mig extra mycket just nu eller?

Som när man är gravid, då ser man bara magar var man än går. Letar man barnvagn ser man bara vagnar överallt. Om man är singel ser man bara lyckliga par, ja ni vet vad jag menar. Varför tar jag till mig alla sorgliga historier för tillfället? Jag orkar inte gråta mer.

Kanske behöver jag detta. Jag behöver bli påmind om vad jag har. För så fort jag gråtit över någons öde så går jag in till mina små och pussar dom och viskar i deras öra att mamma älskar dom och att jag alltid kommer finnas där för dom. Stryker deras (storas) sovsvettiga hår ur ansiktet på dem och borrar in näsan i halsvecket och drar in deras härliga doft i näsan. Sen lever jag länge på att jag har det så bra, att jag har två fina små som är alldeles underbart friska och krya.

Kanske behöver jag detta. Kanske gör detta mig till en bättre mamma. Kanske är detta precis vad jag behöver när jag är trött som tusan och tålamodet tryter. Kanske älskar jag mer och starkare på grund av detta.

Antagligen.

Kvällen har varit en av de bästa på länge. Har träffat min finaste vän på Vägga Rökeri, och helt barnfri var jag. Vi har pratat och pratat och pratat, så min hals är alldeles sårig och min röst är hes. Gynnade inte min förkylning alls.

Åkte hem till henne efteråt och satte oss på hennes underbara terass med en varsin kopp kaffe och en skön fleece på. Sen satt vi och såg solen gå ner medans vi avhandlade allt som inte hinns med i vanliga fall. Sån underbar kväll med en sån underbar vän. Älskar att ha henne som vän, samma vänskap nu som för 23 år sedan. Äkta och villkorslös. Precis som det ska vara.

Så här snygg är lillasyster idag, gissa om stora blev avundsjuk när hon såg den fina klänningen med hundar på. "Jag vill med ha en sådan" var det första hon sa.

Gick in på Bus&Rackartygs hemsida för att kolla på en sån till henne, fanns ju en så fin. Likadan fast med lite volanger på. Men såklart, slutsåld. Så nu får jag lösa detta på något annat sätt. Har ju lovat henne en klänning med hundar på.

Min lista med saker som ska klaras av innan Litens kalas blir bara längre och längre, och inte stryks det något på den heller. Kalaset är redan nästa helg och jag vet inte när jag ska hinna börja på den.

För tillfället ser den ut såhär:

•  rengöra ugnen
• städa besticklådan
• putsa fönstrena på altanen
• putsa fönster: kök

                              vardagsrum

                              toalett

• köpa gardiner till köket
• hänga upp gardiner i köket
• baka syltkakor
• köpa kakfat
• städa altanen
• olja altanmöblerna
• köpa blommor och plantera
• "hitta på" någon tårta att baka till kalset

Ungefär detta ska jag hinna med, plus det vanliga, städa, handla, ja du vet. Hmm kanske att man skulle försöka hålla sig hemma lite så att man kunde börja på den där listan. Det enda som är överstruket och avklarat är städningen av besticklådan, och den skrev jag dit i efterhand. Det var liksom egentligen ingen prio.