Dagen började med ännu ett läkarbesök. Ett beslut som vi tog igår kväll, mannen och jag. Liten blir inte bra och igår ville hon inte äta på hela dagen för hon hade ont i tungan, den var svullen och täckt av en vit beläggning. När vi började läsa på hostmedicinen såg vi att biverkningar av den var fruktansvärda, även de mycket vanliga och vanliga. Det var hjärtklappning, huvudvärk, muskelkramp, svullnad i ansikte, tunga och svalg med mera med mera. Hemska alltså. Och inte har den hjälpt heller. Hon blev lite bättre i två dagar när vi började med den men sen var det samma visa igen. Ändå har vi inte vågat sluta med den, snacka om dåligt samvete nu.

Läkaren som vi fick träffa idag var den bästa jag någonsin träffat. Han lyssnade så mycket på vad jag sa, och han lyssnade och verkligen tittade på Liten. Lyssnade säkert i flera minuter på hennes lungor. Sen visste han precis var det va. Klockrent sa han. Helt otroligt att inte någon annan läkare har sett/hört detta innan. Han idiotförklarade i stort sett dem andra läkarna vi träffat. Hon fick diagnosen astmatisk bronkit. Och detta kan tydligen behandlas om man har tur, och behöver nödvändigtvis inte betyda att hon får astma. Han sa att om man behandlar detta aggresivt nu så kan det försvinna helt.

Men det han tyckte var oroväckande var att hon gått med detta i två månader utan behandling, och då har ändå två olika läkare tittat och lyssnat på henne.

Andra typiska symptomer för detta var rodnad i ansiktet och gnällighet, känslan av ständigt missnöje och att barnet helst vill vara uppe hos mamma eller pappa. Bara nöjt korta stunder. Och det är så klockrent för Liten de två sista månaderna. Hon har gått från att vara den gladaste, nöjdaste lilla flicka till att bli ledsen, gnällig och orolig. Hon har såklart varit nöjd och glad också, och då helst när vi varit iväg och hon lekt och haft roligt. 

Sen när han hörde att hon fått Ventoline som hostmedicin så gick han nästan i taket. Hans exakta ord var; "jag kan säg som så, att jag hade aldrig gett ventoline till mina barn eller barnbarn" Och det säger nog rätt mycket om vilka hemska biverkningar det ger.

Han sa att hon antagligen har "gått" omkring med ständig huvudvärk och hjärtklappning. Usch, inte skoj att höra.

Men nu fick vi ialla fall penicillin som ska göra henne frisk från förkylningen och sen fick vi en inhalator med två olika spray som hon ska andas in två gånger om dagen. Och återbesök om tio dagar. Så nu får vi kämpa på med det.

Inte det lättaste att få en ett-åring att andas lugnt och fint i en mask. Stort sett omöjligt. Gick inte så bra ikväll, mannen jobbar över så jag fick fixa det själv, och det gick inge bra. Nya tag imorn bitti.