Jag blev så sugen på att skriva min förlossningberättelse med min yngsta dotter. Det är så mycket bebisar och magar runt omkring mig så man börjar fundera och tänka tillbaka. Min andra förlossning var en riktigt solkskens historia om man jämför med min första. Dessa två har varit som natt och dag. Ska inte tråka ut er genom att skriva om min första förlossning, jag kan bara säg som så att den varade i ett dygn och den var hemsk. Hade olidligt ont i 20 timmar av 24. Tog epiduralbedövning som verkade i 4 timmar resten var en mardröm. Hade krystvärkar i två och en halvtimme innan hon kom ut. Men enough about that.

Nu till den andra; Jag gick 10 dagar över tiden, dessa tio dagar kändes som månader. Jag kände mig helt lurad. Fick min första dotter en vecka ”för tidigt” så jag trodde väl att denna lilla skulle komma ungefär då. Men nejdå, dagarna gick och jag trodde aldrig att hon skulle komma. Jag tänkte precis som Annika Lantz gör i sin bok ”9 1/2 månad” att ungen håller på att tillbakabildas. Man är inte så smart då kan jag säg, men helt ärligt kändes det som om ungen aldrig skulle komma.  

Men jag vaknade ialla fall klockan 1 på natten tio dagar efter BF av en värk. Trodde att det bara var en förvärk så jag väckte inte ens mannen. Låg med värkar i en timme innan jag väckte honom. Då gick han och hämtade TENS-apparaten som jag hyrt från sjukhuset och sen hade jag den på mig i  45 minuter ungefär. Hade väl ungefär tio minuter mellan värkarna, men eftersom det tog så lång tid första gången tog vi det lugnt.

Klockan kvart i 3 gick jag in i duschen, vet inte varför jag skulle duscha men alltid när man ringer in har man ju hört att de säger att man ska duscha och äta. Så vår tanke var att jag skulle duscha och sen skulle vi äta. Men duschen satte fart på det hela rejält och när jag klev ur hade jag bara 4 minuter mellan värkarna. Då ringde mannen sina föräldrar som skulle komma och passa stora tjejen. Jag la mig på soffan så länge och tänkte klocka värkarna med varktimer.se men det gick inte så bra, jag hade nu så täta värkar att jag inte kunde göra annat än att försöka andas. Nu börjar jag få lite smått panik för jag inser ju att bilfärden bort till Karlskrona tar ungefär 40 minuter.

Men hans föräldrar kommer ialla fall och jag stuvas in i bilen med en kudde. Klockan är tjugo över tre när vi kör iväg och jag minns att jag frågar mannen om vi har tillräckligt med bensin, svaret blir att jag inte ska tänka på det utan tänka på att andas istället. Mannen kör rejält snabbt och som tur väl är så är det inga bilar ute mitt i natten. När vi kommer en bit på motorvägen ser vi att den är avstängd pga av vägarbete så vi får köra av och köra ett gammalt håll en bit, detta gynnar inte. När vi kommer till Listerby (mio) börjar jag känna av krystvärkarna men jag låtsas inte om det, eller vill inte tro det ialla fall.

Nu säger även mannen att vi måste stanna och tanka och frågar om jag fixar det. Jag säger att det kan du ju glömma, så han kör vidare, och när vi kommer till bensinmacken säger han att vi nog klarar oss (då står tanken på 0 km, men det säger han inte) men jag får ialla fall panik över att vi ska köra bensinslut och säger att han kan stanna, en extra krystvärk ska jag nog klara.  Men när han har tankat och hoppar in igen säger jag att det inte går, han får ringa förlossningen och be dem skicka en ambulans. Så han försöker, men först har han ingen täckning på mobilen och sen är det upptaget. Så han bestämmer sig för att köra som fan istället, och det gör han.

När vi äntligen är framme parkerar han på akutplatsen och jag som precis har haft en värk stegar ur bilen och fram till dörren. Då är det låst, men akutpersonalen ser oss och öppnar hos dom. Inne där får jag en krystvärk till och sen sätter dom mig i en rullstol och kör upp mig till förlossningen. Utanför förlossningen får jag en krystvärk till och denna gör att jag känner huvudet sticka fram mellan benen. Så jag reser mig upp och säger att nu kommer hon.

Snabba som attan är dom nu, dom tar mig och lyfter upp mig och lägger mig på en säng i rummet precis innanför dörren. Sen drar dom av mig byxorna och trosorna och jag säger att jag vill ha något att hålla i. Mannen kommer och tar mina händer i sina och sen krystar jag en gång och sen är du ute! Och vi bara skrattar…..hur häftigt som helst. Att vattnet inte har gått har jag inte ens reflekterat över, men barnmorskorna säger att hon fötts med segerhuva, nämligen med fostersäcken hel runt sig, så vattnet gick inte förrän hon kom ut. Vi kom in 04.08 och hon föddes 04.09

Så det är min historia och den är så härlig att tänka tillbaka på. Även om det gjorde ont som satan så var den såå positiv och härlig. Skulle kunna föda många barn om varje förlossning var sån här

mitt fina ljusfat från cult.

skulle egentligen haft 3 manschetter med 

gracilismönster, men det fanns inte,

så det fick bli en bara.

Uppe tidigt idag, redan klockan kvart i sju slog minstingen upp sina blå, ungefär samtidigt som mannen stack till jobbet, hmm samband där kanske? får nog skälla lite på mannen :)

25:e idag, löning, älskar den 25:e. Ialla fall enda tills man har betalat räkningarna, då är det inte alltid lika kul. Inte när man är föräldraledig ialla fall. Men denna månaden blir nog en bra månad, det hoppas vi på. Så lite vårnytt ska väl kunna inhandlas. Fick hem en inbjudan till medlemskväll på JC på torsdag. 20% på allt. Ska nog satsa på att hitta några jeans, det behöver jag.

Idag blir det lek och våfflor hos bästa kompisen, det är ju våffeldagen. Nu ska det bäddas och fixas lite.