och detta blev det till Liten. Plus en puma overall från stadium. Supermysig, som hon ska få när hon fyller år.

Mannen är en sucker på såna. Stora tjejen har ett antal som hon har myst omkring i, för små nu tyvärr. Så det blir nog till att inhandla nån nu.

detta fick stora tjejen

Idag skulle vi haft föräldraträff, men sjukdom kom i mellan. Orkade heller inte fixa det någon annastans. Får bli nästa vecka istället.

Idag ska jag njuta av att bara vara hemma. Har inte varit det med barnen på länge. Det ska faktiskt bli skönt. Har så fruktansvärt ont i nacken, och en knuta som är öm. Brukar bli så när jag har mycket och är stressad. Får nog varva ner lite.

Blir till att fixa lite på min lista idag. Baka syltkakor och putsa köksfönster, då är jag nöjd. Mamma var här igår med en hel uppsättning gardiner till köket som jag skulle välja mellan. Hon hade varit på två ställen i stan och lånat hem en massa. Hade säkert tio gardiner att välja mellan. Blev ett par med mycket färg i till köket. Många olika färger, vilket är perfekt då man kan ändra accentfärg när man vill. Nu får det bli grönt.

Men vilken service va? Har nog världens bästa mamma. Jag som ändå går hemma borde ju kunna pallra mig in till staden för att köpa gardiner själv, kan man tycka. Men mamma tycker jag har annat att göra. Man tackar och tar emot.

Imorgon bär det av till stora staden i väst. Vi ska åka tåg dit tillsammans med bästa kompisen med familj. Upplevelse i sig. Rabattkupongen från Polarn & Pyret måste ju utnyttjas. Blir nog Liten som får lite kläder i 1-års present. Vad sägs om dessa?

Jag hade nog hellre valt shortsen och munkjackan i grönt, men mannen är så löjligt förtjust i rött så han får nog bestämma denna gången.

Idag har vi haft besök av en gammal kompis med bebis som jag inte träffat på länge. Hennes flicka är bara dagar yngre än Liten så dem hade rätt skoj ihop. Blev fika och mycket prat.

Sen har det avklarats en punkt på listan, nämligen putsning av altanfönsterna. Det artar sig.

Systarna bus på föräldraträffen

Ringde disktriksmottagningen innan, behövde lite råd angående inhalatorn. Pratade med min distriktssköterskan, den bästa. Fick många bra tips, ett av dem var att testa att ge henne den när hon sover, då om någon gång andas dem ju tungt och lugnt och kan få i sig all sprayen. Så det får det bli.

Så nu ska det ätas middag och sen somnas i vagnen, och då får jag ge henne sprayen. Sen blir det nog en runda ner till ån, stora var sugen på att cykla och jag är sugen på glass.

Dagen började med ännu ett läkarbesök. Ett beslut som vi tog igår kväll, mannen och jag. Liten blir inte bra och igår ville hon inte äta på hela dagen för hon hade ont i tungan, den var svullen och täckt av en vit beläggning. När vi började läsa på hostmedicinen såg vi att biverkningar av den var fruktansvärda, även de mycket vanliga och vanliga. Det var hjärtklappning, huvudvärk, muskelkramp, svullnad i ansikte, tunga och svalg med mera med mera. Hemska alltså. Och inte har den hjälpt heller. Hon blev lite bättre i två dagar när vi började med den men sen var det samma visa igen. Ändå har vi inte vågat sluta med den, snacka om dåligt samvete nu.

Läkaren som vi fick träffa idag var den bästa jag någonsin träffat. Han lyssnade så mycket på vad jag sa, och han lyssnade och verkligen tittade på Liten. Lyssnade säkert i flera minuter på hennes lungor. Sen visste han precis var det va. Klockrent sa han. Helt otroligt att inte någon annan läkare har sett/hört detta innan. Han idiotförklarade i stort sett dem andra läkarna vi träffat. Hon fick diagnosen astmatisk bronkit. Och detta kan tydligen behandlas om man har tur, och behöver nödvändigtvis inte betyda att hon får astma. Han sa att om man behandlar detta aggresivt nu så kan det försvinna helt.

Men det han tyckte var oroväckande var att hon gått med detta i två månader utan behandling, och då har ändå två olika läkare tittat och lyssnat på henne.

Andra typiska symptomer för detta var rodnad i ansiktet och gnällighet, känslan av ständigt missnöje och att barnet helst vill vara uppe hos mamma eller pappa. Bara nöjt korta stunder. Och det är så klockrent för Liten de två sista månaderna. Hon har gått från att vara den gladaste, nöjdaste lilla flicka till att bli ledsen, gnällig och orolig. Hon har såklart varit nöjd och glad också, och då helst när vi varit iväg och hon lekt och haft roligt. 

Sen när han hörde att hon fått Ventoline som hostmedicin så gick han nästan i taket. Hans exakta ord var; "jag kan säg som så, att jag hade aldrig gett ventoline till mina barn eller barnbarn" Och det säger nog rätt mycket om vilka hemska biverkningar det ger.

Han sa att hon antagligen har "gått" omkring med ständig huvudvärk och hjärtklappning. Usch, inte skoj att höra.

Men nu fick vi ialla fall penicillin som ska göra henne frisk från förkylningen och sen fick vi en inhalator med två olika spray som hon ska andas in två gånger om dagen. Och återbesök om tio dagar. Så nu får vi kämpa på med det.

Inte det lättaste att få en ett-åring att andas lugnt och fint i en mask. Stort sett omöjligt. Gick inte så bra ikväll, mannen jobbar över så jag fick fixa det själv, och det gick inge bra. Nya tag imorn bitti.

Var jag än vänder mig så hör, ser eller läser jag om barn eller föräldrar som är sjuka, döende eller döda. Varför är det så? Är det något som jag tar till mig extra mycket just nu eller?

Som när man är gravid, då ser man bara magar var man än går. Letar man barnvagn ser man bara vagnar överallt. Om man är singel ser man bara lyckliga par, ja ni vet vad jag menar. Varför tar jag till mig alla sorgliga historier för tillfället? Jag orkar inte gråta mer.

Kanske behöver jag detta. Jag behöver bli påmind om vad jag har. För så fort jag gråtit över någons öde så går jag in till mina små och pussar dom och viskar i deras öra att mamma älskar dom och att jag alltid kommer finnas där för dom. Stryker deras (storas) sovsvettiga hår ur ansiktet på dem och borrar in näsan i halsvecket och drar in deras härliga doft i näsan. Sen lever jag länge på att jag har det så bra, att jag har två fina små som är alldeles underbart friska och krya.

Kanske behöver jag detta. Kanske gör detta mig till en bättre mamma. Kanske är detta precis vad jag behöver när jag är trött som tusan och tålamodet tryter. Kanske älskar jag mer och starkare på grund av detta.

Antagligen.

Kvällen har varit en av de bästa på länge. Har träffat min finaste vän på Vägga Rökeri, och helt barnfri var jag. Vi har pratat och pratat och pratat, så min hals är alldeles sårig och min röst är hes. Gynnade inte min förkylning alls.

Åkte hem till henne efteråt och satte oss på hennes underbara terass med en varsin kopp kaffe och en skön fleece på. Sen satt vi och såg solen gå ner medans vi avhandlade allt som inte hinns med i vanliga fall. Sån underbar kväll med en sån underbar vän. Älskar att ha henne som vän, samma vänskap nu som för 23 år sedan. Äkta och villkorslös. Precis som det ska vara.