Han kommer inte hem ikväll om jag känner honom rätt

men kottarna och jag ska nog klara oss ändå på något sätt

ja han har mycket nu

vad var det han sa, spännande tid, firman går bra

men lillan tog sina första steg idag

jag vill berätta men jag får göra det en annan dag

för han kommer inte hem ikväll.......

texten är från hanna hedlunds låt "Han kommer inte hem"

första gången jag hörde låten var när hon framförde den i rix morgon zoo, och jag grät. jag tycker den är jättesorglig. låten skrev hon som ett svar på sambons (martin stenmarck) låt, "jag kommer inte hem ikväll" och den går rakt in i hjärtat på en. tydligen har en riktigt duktig låtskrivare skrivit låtarna till hennes album "det är jag som är mamman" baserade på hennes dagboks anteckningar från den tiden när hon gick hemma med barnen. så dom kommer verkligen från hennes hjärta rakt in i våra hjärtan.

tänk att ha det så, tänka och känna så. jag kan inte fatta det. jag kan inte tänka mig in i den situationen där man inte kan dela sånt här med pappan till sina barn.

hon säger i en intervju för mama (nya numret) att martin grät första gången han hörde texten, och det kan jag förstå. för har han inte förstått innan vad han missat så måste det kännas tung att komma underfund med det på det viset. han som så många andra, (både mammor och pappor) försöker leva sitt liv som de gjorde innan de fick barn, dem vill visa att dem forfarande kan allt det som de kunde innan. men dem förlorar ju big time på detta, för man kan inte få allt, man kan inte både ha kakan och äta den, inte vara på två ställen samtidigt. och som hon säger; "ett barn lär sig bara gå en gång i livet, det kommer aldrig tillbaka"

undra om alla tänker så. alla unga tjejer och killar som skaffar barn, och lever vidare i sin ungdom. som är ute på krogen flera gånger i månaden, som ligger bakfulla halva söndagen och är för trötta för att leka med sina små. fattar dom inte att denna tiden kommer aldrig igen. eller alla dem (än en gång, både mammor och pappor) som väljer att göra karriär när barnen är små. är det verkligen så viktigt att göra det just då? tiden går ändå alldeles för snabbt, så hur kan man då slösa bort den på så oviktiga saker. inte för den sakens skull sagt att man aldrig ska lämna bort sina pyren och göra saker på egen hand, men kanske välja sina tillfällen.

om ni inte har hört låten kan ni gå in på hanna hedlunds hemsida och lyssna på den. som sagt jag grät från första meningen till sista när jag hörde den.